Åren går, den nya ” manualen” för en tidigare utmattad kropp börjar ta form, energi och funktioner kommer sakta tillbaka igen. Tanken på att ” komma tillbaka” har istället ersatts med: det nya framåt, en ny uppdaterad version av mig, att leva hållbart.
Det har stundtals känts hopplöst och lite som en begravning varje dag. Att acceptera läget, släppa taget om det gamla, sörja, gå vidare och våga göra en förändring… Det har varit brutalt smärtsamt och samtidigt en förutsättning för att ge plats åt det nya, friska.
Nu har det gått 8 år sedan min utmattning, varav de 3 första åren enbart gick till rehabilitering i form av bla terapi, sjukgymnastik, dagligt utövande av mindfulness & meditation, arbetsträning med hästar. Återhämtning och framförallt återgång till en balanserad tillvaro tar ofta mycket lång tid och jag lever med vissa ” brännmärken/utmattningsstoff” fortfarande än idag som exempelvis:
💜 Stresskänslighet
- Tidspress, krav, prestation, stå på scen inför massa människor, stress till diverse aktiviteter – det som tidigare gav en kick ger nu motsatt effekt och kräver en helt annan tid för återhämtning.
- Nervsystemet svarar på stressrespons på ett mycket känsligare sätt och det finns ingen energireserv att hämta ifrån.
💜 Högintensiva träningspass funkar oftast inte
- Långt innan blodsmak i munnen, mjölksyra i musklerna och adrenalinpåslag så blir kroppen skakig och orolig. Olustkänslan/ självbevarelsedriften tar vid och tvingar ner intensiteten på passet.
- Tuffare träning kräver mer återhämtning och jag upplever det som om ”återhämtningspotten” numera är mer begränsad och oförlåtande. Det som tidigare tog 1-2 dagars vila kräver idag 3-5 dagars vila och ibland ännu mer?!
💜 Periodvis sömnbrist
- Om det varit mycket aktivitet, intryck och stimulans under dagen så märks det ofta på sömnkontot. Jag vaknar vid kl 02 tiden och kan sen inte somna om. Kroppen känns orolig och rastlös, tankarna far runt. Min mest framgångsrika ”somnaomstrategi ”har blivit kroppsscanning ( gärna en inspelad röst som ger guidad instruktion genom kroppens alla delar).
💜 Scenskräck
- Från att ha varit en person som bara älskat att stå på scen/ att vara festens mittpunkt, hållit föreläsningar i massor. Mer än gärna räckt upp handen, ställt alla de där ” dumma frågorna på större tillställningar och aldrig tvekat på att förevisa och showat inför andra… Till att idag få maxpuls bara av tanken på att inta ett podium eller framträda offentligt.
💜 Mer högkänslig än tidigare
- HSP ( Highly Sensitive Persons) med extra känsliga sinnen, en hjärna som bearbetar intryck på ett djupare plan och benämns ofta som känslosamma, inkännande och känsliga?! Ett medfött personlighetsdrag som jag delar med ca 15-20 % av befolkningen och som kan vara en fantastisk superförmåga. Men med dagens ständiga brus, överflöd av information och intryck så blir våra hjärnor lätt överstimulerade. Detta leder ofta till stressrelaterad ohälsa i form av tex utmattningssyndrom.
- Allt berör och når in i mig djupare idag, på gott och ont.
Kan lite skämtsamt kalla mig själv för ” kantstött, med lite längre morrhår”, vilket lättar upp det inre klimatet och kan ge lite humoristiskt perspektiv på allt.
Så vad gör jag för att undvika all stress, scenskräck, tuffa träningspass, oändligt med information.. att bo i en storstad med intryck i överflöd:
💙Jag fortsätter att anta utmaningar
På ett nytt prestigelöst sätt och väljer medvetet när/om jag gör något under tidspress och krav. Är det värt det- Ja!- då kör jag MEN är noga med ordentligt med återhämtning efteråt ( och gärna innan)
💙Ibland blir träningspassen tuffare.
Det händer att lusten faller på, hög på träningsglädje och endorfiner, ett oförskämt bra flow. Då får jag bli min egen stränga PT och beordra kvalitativ återhämtning efteråt.
💙Att bli orolig/ stressa upp sig kan vara värre än sömnbristen i sig, så jag väljer acceptans och mediterar (kroppsscanning) fram till kl 05. Även om jag inte alltid somnar om, så får kropp och sinne vila
💙Ibland ges tillfälle att utmana oviljan/rädslan att tala inför många öron, då passar jag på att öva. Oavsett om det är barn, djur, granar, kollegor.. ingen stor föreställning, utan bara några få väl valda meningar.
💙 Jag brottas stundtals med mig själv och acceptansen i att vara är en högkänslig person
Tidigare såg jag på känslor som fienden, något ovälkommet och känslighet som svaghet!? Lite som att ” försöka springa ifrån sin egen skugga” och totalt energidränerande. Jag börjar förstå hur den mer känsliga planeten fungerar, en AHA upplevelse varje dag och ett utforskande som verkar vara ” for life”
Ta hand om dig!
